Det kostar att leva här på jorden
Ännu en spännande dag har jag varit med om. Det hela började med att jag vaknade och mådde lite konstigt, det hela slutade med att jag mådde skitkass och var tvungen att avlägsna mig. Hela grejen är väll att vem som helst blir väll sjuk och har rätt i det. Det enda jag känner är att jag vill upprätthålla en viss profil på min praktik plats. Lyckligtvis gjorde jag just detta, jag sa att tyvärr så mår jag lite dåligt och är tvungen att avlägsna mig från platsen.
Angående något annat så har jag sett nu Barack Obamas installation i vita huset och det kändes historiskt. Härligt att se en sådan utveckling på denna jord, hoppas bara det blir jättebra för övriga världen.
Idag känns det riktigt som en Dia Psalma låten "Tro rätt tro fel" alternativt "Ack högaste himmel" vad nu det ska betyda? Nä när jag tänker efter så en blandning av hela Gryningstidplattan faktiskt. Ja nu vet jag att ni tänker "men Ack högaste himmel är faktist på Sell out" och ja det är riktigt, den är på Sell out men nu är det som det är.
Känns som man har blivit lite avskärmad, det är inte alls bra på något sätt. Tappar lite motovering på lite allt möjligt när man mår såhär. Nåväl, det ska nog gå bra detta ändå. Imorgon är det onsdag och jag har sovmorgon och jag hoppas bannemig att jag vågar mera imorgon än vad jag har gjort innan. För det är som sagt jag som har makten att ändra någonting på mitt liv.
Hoppas jag inte får en hälsoattack som jag fick natten till tisdag (idag). Jag var tvungen att gå upp och borsta tänderna yttligare en gång och köra med tandtråd yttligare en gång samt skölja munnen med munskölj (ja yttligare än gång). Detta resluterade i att jag knappt kunde sova och att min dag blev som det blev ja, nu när man har det svart på vitt så är det väll inte så konstigt. Bara så himmla konstigt att man kan bli så himmla hygensfreak bara över en natt. Det är bra på alla sätt men till vilket pris? Sömn är någonting som jag vädersätter högt (kanske inte på helgerna lika mycket men ändå).
Jag saknar även att stå på en scen, spelar egentligen ingen roll i vilket forum det handlar i, bara just stå på en scean. Jag skulle kunna spela någonting imorgon helt klart men det är inte därför jag är där, därför gör jag det inte (mja jag vågar väll heller inte riktigt om jag ska vara ärlig).
Hoppas verkligen att man få stå på scen eller åtminståde vara med och bygga upp någon scen.
Narcissistisk tanke måhända men jag kan inte hjälpa det alls, varför ska jag egentligen skylla ifrån mig? Det är bara någonting jag vill, ingen skada skedd.
Man ser alla andra människor som mer lyckade än sig själv, men vad vet jag? Det kanske inte alls är så, men det är så det känns för stunden i vilket fall som helst. De andra har säkert en massa spöken i deras hjärnor som jag inte ska ta del av (inte för jag vill det heller kanske) men ändå intressant tankemönster. Det är alltid så fruktansvärt lätt att göra sig själv till offer och begära hjälp istället för att göra självhjälp. Det kanske beror på vår att inom oss alla så har vi i viss mån en bit som gör att vi behöver mänsklig kontakt med andra människor.
När man börjar tänka efter lite så kan man bli glad av väldigt enkla medel men mycket svårare att bli riktigt in i helvetes förbannad numera. Självklart är detta bra på alla sätt och vis men jag undrar egentligen varför det är så. Positiv inställning på livet kanske är svaret?
Nä nu ska jag gå med huvudet högt imorgon och se till att göra en insats. Det känns som att de är så lite tid kvar bara, hoppas jag är till någon nytta.
Allt ska ju vara så effektivt och gå så bra. Tror dock man måste sluta vandra omkring och stanna upp och ibland titta bakåt, sätta sig på en sten och fundera. Problemet är att man inte ska vara långvarig på stenen för då blir det lätt att man går tillbaka på stigen man kom ifrån. Vad är det för mening då kan man tycka? Du vet själv vad som finns på din stig, är det inte roligare att gå framåt och se vad som väntar en? Visst det kan kännas otryggt men allt behöver nog inte förklaras.
Men ni som vandrar omkring och inte riktigt vet vad ni vill, jag tror ni ska enbart ta det lugnt och ta tillfället i akt och sätta er på valfri sten och tänka igenom lite.
Citatdags mina damer och herrar, ibland kan man känna sig som i texten, därav valde jag denna.
Dia Psalma - Vi svartnar
"Mina ögon ser mer än ytan
mina fingrar känner mer än kyla
mitt förtroende är ärrat
jag skrattar åt allt jag ser
Jag föraktar, det vinner i längden
bakom hatat gömmer sig rädslan
jag har gråtit slut alla tårar
jag trodde, men se på mig nu
Någon slår in spikar i mitt huvud varje natt
vaknar varje morgon, hoppas att spegeln har bytt bild
skriker varje dag ut min längtan till mig själv
jag saknar mig, jag hatar mig, beskyller mig själv för allt
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, en kolbit
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, från diamant till kol
Vi famlar runt i grottor
utan lykta, utan ljus
här finns det bara mörker
kan någon visa vägen ut
I tider av förändring
och desperata försök
vi får aldrig veta innan
vad som finns vid nästa krök
Jag kommer till en skiljeväg, jag måste hitta ut
för långt åt fel håll, där finns det inget ljus
allt blir en enda chansning utan början, utan slut
vem fan vet hur jag hamnat här, flyg bort mig härifrån
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, en kolbit
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, från diamant till kol
"
Har det bra!
/Chribil
Angående något annat så har jag sett nu Barack Obamas installation i vita huset och det kändes historiskt. Härligt att se en sådan utveckling på denna jord, hoppas bara det blir jättebra för övriga världen.
Idag känns det riktigt som en Dia Psalma låten "Tro rätt tro fel" alternativt "Ack högaste himmel" vad nu det ska betyda? Nä när jag tänker efter så en blandning av hela Gryningstidplattan faktiskt. Ja nu vet jag att ni tänker "men Ack högaste himmel är faktist på Sell out" och ja det är riktigt, den är på Sell out men nu är det som det är.
Känns som man har blivit lite avskärmad, det är inte alls bra på något sätt. Tappar lite motovering på lite allt möjligt när man mår såhär. Nåväl, det ska nog gå bra detta ändå. Imorgon är det onsdag och jag har sovmorgon och jag hoppas bannemig att jag vågar mera imorgon än vad jag har gjort innan. För det är som sagt jag som har makten att ändra någonting på mitt liv.
Hoppas jag inte får en hälsoattack som jag fick natten till tisdag (idag). Jag var tvungen att gå upp och borsta tänderna yttligare en gång och köra med tandtråd yttligare en gång samt skölja munnen med munskölj (ja yttligare än gång). Detta resluterade i att jag knappt kunde sova och att min dag blev som det blev ja, nu när man har det svart på vitt så är det väll inte så konstigt. Bara så himmla konstigt att man kan bli så himmla hygensfreak bara över en natt. Det är bra på alla sätt men till vilket pris? Sömn är någonting som jag vädersätter högt (kanske inte på helgerna lika mycket men ändå).
Jag saknar även att stå på en scen, spelar egentligen ingen roll i vilket forum det handlar i, bara just stå på en scean. Jag skulle kunna spela någonting imorgon helt klart men det är inte därför jag är där, därför gör jag det inte (mja jag vågar väll heller inte riktigt om jag ska vara ärlig).
Hoppas verkligen att man få stå på scen eller åtminståde vara med och bygga upp någon scen.
Narcissistisk tanke måhända men jag kan inte hjälpa det alls, varför ska jag egentligen skylla ifrån mig? Det är bara någonting jag vill, ingen skada skedd.
Man ser alla andra människor som mer lyckade än sig själv, men vad vet jag? Det kanske inte alls är så, men det är så det känns för stunden i vilket fall som helst. De andra har säkert en massa spöken i deras hjärnor som jag inte ska ta del av (inte för jag vill det heller kanske) men ändå intressant tankemönster. Det är alltid så fruktansvärt lätt att göra sig själv till offer och begära hjälp istället för att göra självhjälp. Det kanske beror på vår att inom oss alla så har vi i viss mån en bit som gör att vi behöver mänsklig kontakt med andra människor.
När man börjar tänka efter lite så kan man bli glad av väldigt enkla medel men mycket svårare att bli riktigt in i helvetes förbannad numera. Självklart är detta bra på alla sätt och vis men jag undrar egentligen varför det är så. Positiv inställning på livet kanske är svaret?
Nä nu ska jag gå med huvudet högt imorgon och se till att göra en insats. Det känns som att de är så lite tid kvar bara, hoppas jag är till någon nytta.
Allt ska ju vara så effektivt och gå så bra. Tror dock man måste sluta vandra omkring och stanna upp och ibland titta bakåt, sätta sig på en sten och fundera. Problemet är att man inte ska vara långvarig på stenen för då blir det lätt att man går tillbaka på stigen man kom ifrån. Vad är det för mening då kan man tycka? Du vet själv vad som finns på din stig, är det inte roligare att gå framåt och se vad som väntar en? Visst det kan kännas otryggt men allt behöver nog inte förklaras.
Men ni som vandrar omkring och inte riktigt vet vad ni vill, jag tror ni ska enbart ta det lugnt och ta tillfället i akt och sätta er på valfri sten och tänka igenom lite.
Citatdags mina damer och herrar, ibland kan man känna sig som i texten, därav valde jag denna.
Dia Psalma - Vi svartnar
"Mina ögon ser mer än ytan
mina fingrar känner mer än kyla
mitt förtroende är ärrat
jag skrattar åt allt jag ser
Jag föraktar, det vinner i längden
bakom hatat gömmer sig rädslan
jag har gråtit slut alla tårar
jag trodde, men se på mig nu
Någon slår in spikar i mitt huvud varje natt
vaknar varje morgon, hoppas att spegeln har bytt bild
skriker varje dag ut min längtan till mig själv
jag saknar mig, jag hatar mig, beskyller mig själv för allt
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, en kolbit
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, från diamant till kol
Vi famlar runt i grottor
utan lykta, utan ljus
här finns det bara mörker
kan någon visa vägen ut
I tider av förändring
och desperata försök
vi får aldrig veta innan
vad som finns vid nästa krök
Jag kommer till en skiljeväg, jag måste hitta ut
för långt åt fel håll, där finns det inget ljus
allt blir en enda chansning utan början, utan slut
vem fan vet hur jag hamnat här, flyg bort mig härifrån
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, en kolbit
Ta bort mig, jag fryser
vi svartnar, från diamant till kol
"
Har det bra!
/Chribil
Kommentarer
Skicka en kommentar