Take only what you need from me
Hejsan.
Här sitter man och tänker för sig själv, men hör och häpnad inte hemma utan hos en kompis.
Anyway jag kunde inte sova så då tänkte jag vara så ohyfsad att skriva in ett inlägg här igen, vad har hänt sen sist då kanske ni undrar? Jadu, börjat skolan och gjort musik, erhm. ja thats it.
Gå runt i en massa tankar som jag vill ha men ändå inte, känslor som är svåra att begripa, VAD HAR HÄNT MED DEN HÄR UNGEN? (syftar på mig själv).
Youtube är och förbli en räddare i nöden i de flesta fall. Finns mycket gott att glo där minsan, i promise you.
Som jag nämnde innan så är jag inte hemma just nu när detta skrivs, detta innebär att jag har ett liv utanför datorn vilket i sådanafall innebär kanske en roligare blogg (yeah right) nä men jag försöker faktiskt så gott jag kan.
Jag har gått runt som sagt med en massa tankar och de går så mycket på impuls så jag glömmer bort att skriva ner de eller något.
Ordet "Kickass" har blivit någonting man lätt ta till sin mun och det känns som något fint gjort av silke när man säger de. det är så mjukt och lent, va mjukt och lent?
Undrar när man ska ge upp en tanke? En vilja som inte direkt går att styra utan det blir lite som det blir, är man bitter när man tänker så, blir livet mycket svettigare att leva? Vågar man inte ta sitt ansvar?
Mja frågor som behövs svaras men man vet ju inte direkt hur man ska svara på dessa frågor eller hur`? Nääääää visst är det så,
En annan sak som jag finner märkligt hur kan det vara korrekt att stava "dej" och "mej" när jag gick i skolan så hette det fan "Dig" och "mig" och inget annat men det är har mer eller mindre blivit socialt accepterat att stava fel. Nu är det så att folk kanske inte bry sig så mycket, men om man inte ska bry sig om sånna småsaker så blir det lättare att man inte bry sig om andra småsaker och då blir dessa småsaker ledsna och snart har man en epidemi av saker som får stå i sitt lilla hörn och skämmas, inte för det har gjort något fel nej, utan för att ingen bryr sig Mobbing säger jag!
Det är sjukt mycket enklare att klaga på saker än att se det positiva istället. Jag undrar varför man lägger så mycket vikt på att se det negativa men jag är inte mycket bättre jag, det kanske är någonting destruktivt med att se det negativa i saker. ALLT FÖR KONSTEN!
Btw, nej jag tycker inte om svennebanan, Promoe kan mycket bättre, jag vet det du vet det skäms!
Jag börjar känna mig oehört ensam också, njea inte ensam på så vis att jag är instängd i en garderob om dagarna och gråter, nej utan mer den här närheten som är så svår att beskriva, kanske är det väldigt egoistiska tankar men för det så existerar tankarna. Hur råder man bot på det? När vi är inne på detta ämne är det lätt att snudda vid "kärlek" , självklart ska jag beröra detta ämne nu.
allså, det är ju fullt möjligt.
Jag vet bara inte vad jag ska göra åt det. Plågar jag mig själv eller finns det ljus någonstans?
/Chribil
Nu till något helt annat :
Min egna lilla truddilutt
Här sitter man och tänker för sig själv, men hör och häpnad inte hemma utan hos en kompis.
Anyway jag kunde inte sova så då tänkte jag vara så ohyfsad att skriva in ett inlägg här igen, vad har hänt sen sist då kanske ni undrar? Jadu, börjat skolan och gjort musik, erhm. ja thats it.
Gå runt i en massa tankar som jag vill ha men ändå inte, känslor som är svåra att begripa, VAD HAR HÄNT MED DEN HÄR UNGEN? (syftar på mig själv).
Youtube är och förbli en räddare i nöden i de flesta fall. Finns mycket gott att glo där minsan, i promise you.
Som jag nämnde innan så är jag inte hemma just nu när detta skrivs, detta innebär att jag har ett liv utanför datorn vilket i sådanafall innebär kanske en roligare blogg (yeah right) nä men jag försöker faktiskt så gott jag kan.
Jag har gått runt som sagt med en massa tankar och de går så mycket på impuls så jag glömmer bort att skriva ner de eller något.
Ordet "Kickass" har blivit någonting man lätt ta till sin mun och det känns som något fint gjort av silke när man säger de. det är så mjukt och lent, va mjukt och lent?
Undrar när man ska ge upp en tanke? En vilja som inte direkt går att styra utan det blir lite som det blir, är man bitter när man tänker så, blir livet mycket svettigare att leva? Vågar man inte ta sitt ansvar?
Mja frågor som behövs svaras men man vet ju inte direkt hur man ska svara på dessa frågor eller hur`? Nääääää visst är det så,
En annan sak som jag finner märkligt hur kan det vara korrekt att stava "dej" och "mej" när jag gick i skolan så hette det fan "Dig" och "mig" och inget annat men det är har mer eller mindre blivit socialt accepterat att stava fel. Nu är det så att folk kanske inte bry sig så mycket, men om man inte ska bry sig om sånna småsaker så blir det lättare att man inte bry sig om andra småsaker och då blir dessa småsaker ledsna och snart har man en epidemi av saker som får stå i sitt lilla hörn och skämmas, inte för det har gjort något fel nej, utan för att ingen bryr sig Mobbing säger jag!
Det är sjukt mycket enklare att klaga på saker än att se det positiva istället. Jag undrar varför man lägger så mycket vikt på att se det negativa men jag är inte mycket bättre jag, det kanske är någonting destruktivt med att se det negativa i saker. ALLT FÖR KONSTEN!
Btw, nej jag tycker inte om svennebanan, Promoe kan mycket bättre, jag vet det du vet det skäms!
Jag börjar känna mig oehört ensam också, njea inte ensam på så vis att jag är instängd i en garderob om dagarna och gråter, nej utan mer den här närheten som är så svår att beskriva, kanske är det väldigt egoistiska tankar men för det så existerar tankarna. Hur råder man bot på det? När vi är inne på detta ämne är det lätt att snudda vid "kärlek" , självklart ska jag beröra detta ämne nu.
Kärlek - tankar från lilla mig
När man inte kan tänka på någon annan, är det kärlek?
När man inte vill göra någonting annat än att tänka på personen, är det kärlek?
När ens liv mer eller mindre kretsar kring denna personen, är det kärlek?
När dagarna flyter in i vart annat och blir mer eller mindre som en roman, är det kärlek?
När chokladen smakar extra gott, är det kärlek?
När man inte bryr sig om att bli slagen, är det kärlek?
När allt ser bara lite ljusare ut, är det kärlek?
Hur kan man veta vad kärlek är, är det bara en tanke inom oss?
Kan kärlek bota sjukdomar, förmodligen inte men det kan knappast skada.
När man ligger sömnlös för att vänta på ett sms, är det kärlek?
När man inte förklara hur man mår, är det kärlek?
När man är beredd att offra allt plus lite till, är det kärlek?
När man börjar bry sig om hur man går klädd, är det kärlek?
När man enbart hör hennes ord och ingen annans, är det kärlek?
När man helt plötsligt blir 11 igen och tycker ord som "syltpaj" blir roliga, är det kärlek?
När man tycker att personen inte kan göra fel, är det kärlek?
När man kan offra sig själv i åtlöje och bete sig som en idiot, är det kärlek?
När man hör snarkningar från denna personen och det enda man kan göra är le, är det kärlek?
När man väntar på personen av ingen anledning, är det kärlek?
När man är villig att bryta mot lagen för att personen ska le, är det kärlek?
När varje gång personen pratar om någon annan så känner man sig lite död inombords, är det kärlek?
Vad är kärlek och vad är dumdristighet?
Kan kärlek och idioti vara samma sak?
I så vill jag förevigt bära dumstruten för när man är kär, då bryr man sig inte.
När man inte kan tänka på någon annan, är det kärlek?
När man inte vill göra någonting annat än att tänka på personen, är det kärlek?
När ens liv mer eller mindre kretsar kring denna personen, är det kärlek?
När dagarna flyter in i vart annat och blir mer eller mindre som en roman, är det kärlek?
När chokladen smakar extra gott, är det kärlek?
När man inte bryr sig om att bli slagen, är det kärlek?
När allt ser bara lite ljusare ut, är det kärlek?
Hur kan man veta vad kärlek är, är det bara en tanke inom oss?
Kan kärlek bota sjukdomar, förmodligen inte men det kan knappast skada.
När man ligger sömnlös för att vänta på ett sms, är det kärlek?
När man inte förklara hur man mår, är det kärlek?
När man är beredd att offra allt plus lite till, är det kärlek?
När man börjar bry sig om hur man går klädd, är det kärlek?
När man enbart hör hennes ord och ingen annans, är det kärlek?
När man helt plötsligt blir 11 igen och tycker ord som "syltpaj" blir roliga, är det kärlek?
När man tycker att personen inte kan göra fel, är det kärlek?
När man kan offra sig själv i åtlöje och bete sig som en idiot, är det kärlek?
När man hör snarkningar från denna personen och det enda man kan göra är le, är det kärlek?
När man väntar på personen av ingen anledning, är det kärlek?
När man är villig att bryta mot lagen för att personen ska le, är det kärlek?
När varje gång personen pratar om någon annan så känner man sig lite död inombords, är det kärlek?
Vad är kärlek och vad är dumdristighet?
Kan kärlek och idioti vara samma sak?
I så vill jag förevigt bära dumstruten för när man är kär, då bryr man sig inte.
Gör jag det bara svårare för mig själv? Ska jag lägga av? Vad är det då för mening?
Jag frågar mig en sak, vad är kärlek?
Jag frågar mig en sak, vad är kärlek?
Hold the phone! Nu kanske ni tror jag är kär, vad får ni att tro sånna saker egentligen?
Jag är ju Chribil, ehh, vänta nu,
Jag är ju Chribil, ehh, vänta nu,
- Jag är människa - check
- Jag har också egenskaper som människor har - check
- Jag har behov - check
Jag vet bara inte vad jag ska göra åt det. Plågar jag mig själv eller finns det ljus någonstans?
/Chribil
Nu till något helt annat :
Min egna lilla truddilutt
Kommentarer
Skicka en kommentar