Förvirrad
Jag är så fruktansvärt förvirrad nuförtiden. Det kan inte vara det minsta bra.
Känns som jag inte är kapabel till något socialt nätverk, i allafall inte nu. Vet inte varför det är så dock?
Det finns folk kring mig som betyder mycket för mig, sedan finns det folk som betyder mer. Så är det bara och det är rätt så logiskt att det är så.
Just nu så vet jag tyvärr inte vilka som är vilka, jag vill bara bort men det är till att fly och det kanske är bara dumt.
Känns som jag sårar person efter person, men det kanske är bara hjärnspöken. Jag försöker vara alla till lags men det är jättesvårt, det pratas väldigt mycket i den här byn som jag kommer ifrån också. Mindre roligt få jag ta och säga.
Vilka är ens vänner egentligen? Hur vet man det, vad är det som kvalificera en bra vän?
Det må hända att jag är dumsnäll ibland och kanske för mycket för mitt egna bästa, men jag anser att det är bara att vara en bra vän. Inget som helst fel med det med andra ord.
Varför ska jag känna mig så förvirrad hela tiden? Känns som jag ständigt utsätter min själ (ja jag sa själ) för en massa elände, jag skulle helst av allt vilja samla hela min bekantskapskrets och verkligen prata ut, men det är tyvärr omöjligt. Jag skulle vilja bjuda alla på något och se vilka som skulle komma. För jag vet ärligt talat inte vilka som skulle komma, är helt wierd när man tänker på det.
Samtidigt gör jag det inte bättre för mig heller.
Vill bara trycka på en knapp som återgå till ett ställe i mitt liv då allting var schysst som fan. Kanske kan det aldrig bli så bra igen?
Vad är orsaken av det här? Någon som vet, förmodligen kommer folk tycka, men va fan chilla och ta dagen som den kommer. Ja klart, det är logiskt som tusan men tillslut orkar man inte.
Känns som jag inte är kapabel till något socialt nätverk, i allafall inte nu. Vet inte varför det är så dock?
Det finns folk kring mig som betyder mycket för mig, sedan finns det folk som betyder mer. Så är det bara och det är rätt så logiskt att det är så.
Just nu så vet jag tyvärr inte vilka som är vilka, jag vill bara bort men det är till att fly och det kanske är bara dumt.
Känns som jag sårar person efter person, men det kanske är bara hjärnspöken. Jag försöker vara alla till lags men det är jättesvårt, det pratas väldigt mycket i den här byn som jag kommer ifrån också. Mindre roligt få jag ta och säga.
Vilka är ens vänner egentligen? Hur vet man det, vad är det som kvalificera en bra vän?
Det må hända att jag är dumsnäll ibland och kanske för mycket för mitt egna bästa, men jag anser att det är bara att vara en bra vän. Inget som helst fel med det med andra ord.
Varför ska jag känna mig så förvirrad hela tiden? Känns som jag ständigt utsätter min själ (ja jag sa själ) för en massa elände, jag skulle helst av allt vilja samla hela min bekantskapskrets och verkligen prata ut, men det är tyvärr omöjligt. Jag skulle vilja bjuda alla på något och se vilka som skulle komma. För jag vet ärligt talat inte vilka som skulle komma, är helt wierd när man tänker på det.
Samtidigt gör jag det inte bättre för mig heller.
Vill bara trycka på en knapp som återgå till ett ställe i mitt liv då allting var schysst som fan. Kanske kan det aldrig bli så bra igen?
Vad är orsaken av det här? Någon som vet, förmodligen kommer folk tycka, men va fan chilla och ta dagen som den kommer. Ja klart, det är logiskt som tusan men tillslut orkar man inte.
Kommentarer
Skicka en kommentar